Det är med stor glädje vi visar utställning ”De levande och döda”, i vilken Moa Israelsson fortsätter att arbeta med naturen och dess tidscirklar i såväl verkliga som mytiska former. Vi möter ett antal skulpturer som i ett naturalistiskt formspråk beskriver både växter och djur i olika stadier av liv och förfall. Genom skulpturer av bland annat majsplantor, utblommade tulpanlökar, mumifierade katter och rådjursklövar framträder en bildvärld som lyfter fram ett kretslopp som binder ihop föreställningar om både dåtid och framtid. Där finns referenser till det forntida Egypten och deras starka band till sina katter, som i verket ”Catmummy” men också till amerikanska mellanvästern, med dess vidsträckta majsfält i verket ”Shallow Roots”.
Verket ”Shallow Roots” knyter an till tidigare arbeten som också utspelar sig på den amerikanska landsbygden. Men istället för små verklighetsnära byggmodeller av bohag och trähus i träskmarksliknande miljöer som i de tidigare verken så omringas vi här av fullskaliga majsplantor. Ord som förgängelse och förtröstan har ofta förekommit i beskrivningar av hennes arbeten för att fånga en stämning av något på en gång lockande och skrämmande i dessa gestaltningar.
I skulpturserien ”Not Deer” knyter berättelsen an till en säregen myt som uppstått i den nordamerikanska bergskedjan Appalacherna. I material som papier-maché, papper, tovad ull och akvarell är naturtrogna klövar visuellt framställda som en korsblandning mellan ett rådjur och en gren. Myten om ”Not Deer” beskriver en varelse som ser ut som ett rådjur men med felaktiga proportioner och märkliga, mänskliga egenskaper. Legenden är uppbyggd som en modern sägen där verkligheten blandas med det fiktiva precis som i Moa Israelssons arbeten, där allt påminner om verkligheten men ingenting egentligen är på riktigt.
Det tidskrävande hantverket i många olika tekniker är en viktig och avgörande del i de skulpturala verken. Kombinationen av olika material, broderier, handsydda mönster och egna innovativa tekniker för att skapa närmast minutiöst noggranna återbildningar av verkligheten, är djupt fascinerande. Hon beskriver naturen som en fulländad process som hon studerar för att själv öva och förfina sin teknik.
Moa Israelsson, f. 1982 och utbildad vid Kungliga Konsthögskolan, Sthlm (2005 – 2010) har väckt stor uppmärksamhet med sina skulpturala verk som bland annat fokuserar på landsbygd, vildmark och gränslandet mellan verklighet och fiktion. Hennes uttryck är både naturalistiskt och folkloristiskt och väcker tankar om dåtid och framtid. Med material som armeringsjärn, polyester och akryl producerar hon verk med slående naturalism. Hennes verk har ställts ut på gallerier och museer runt om i Sverige och internationellt. Hon deltar för närvarande i grupputställningen ”Att slå rot” på Färgfabriken, Stockholm. De senaste åren har hon ställt ut på Galleri Flach, Stockholm 2024 (solo), Tranås Stadshus, 2022 (solo), Vandalorum, 2022 (solo), Stockholm konst gästar, Liljevalchs+, 2025 (grupp), Pilane skulpturpark, Tjörn, 2024 (grupp). Galerie Forsblom, 2019, Stockholm (solo). Hon har fått flera bidrag, som Sparbankstiftelsen Kronan kulturstipendium 2024, Gunvor Kamkes & Sven Johanns minnesfond 2022, Konstakademiens sitpendium 2020.